Arkitektur-stilar i Sverige

Eksjö i Småland. Målning från 1800-talet, Wikimedia Commons.

Före panelarkitekturens genombrott var de svenska städerna bebyggda med enkla timmerhus, målade med falu rödfärg. Det var den allt mer välbärgade borgerligheten som hade råd att panela sina hus och förse dem med arkitektoniska detaljer och utsmyckningar. Panelarkitekturen var lokal och heterogen. De lokala snickarna och timmermännen hade stort inflytande över utformningen av husen. Det finns en hel del bevarat av panelarkitekturen i dagens svenska småstäder. 

Välfärdsbyggets inledning, 1945-1960, var en arkitektonisk glansperiod. 1930-talets funktionalister ville inte blicka tillbaka i historien. Men det ville välfärdsbyggets arkitekter. 1940- och 50-talens arkitektur blev någonting alldeles eget med en sprudlande originalitet och det inte trots att man blickade tillbaka, utan tack vare att man gjorde det. Människan stod i centrum. Många arkitekter började samarbeta med arbetarrörelsen under 1930-talet och samarbetet fortsatte under de följande decennierna. Det omfattande samarbetet mellan konstnärer och arkitekter var också någonting som utmärkte denna period.