Göteborgs mysiga innerstad
Vid ett besök i Göteborg i somras passade jag på att gå omkring i de välbekanta kvarteren i den mysiga innerstaden, framför allt mellan Vallgatan och Södra Larmgatan. Jag satt och fikade på ett utekafé på Södra Larmgatan och mindes tillbaka till 1980-talet. Jag har själv aldrig bott i dessa kvarter, utan i en förort som heter Vidkärr, men jag var icke desto mindre ofta här. Det har jag skrivit lite om i en bok:
Kungstorget i Göteborg när Bazar Alliance och Katz-huset fortfarande fanns kvar, foto Lars Mongs (samtliga foton på sidan är tagna av Lars Mongs).
"Det hade varit passande om jag, Carl och Kristina hade träffats på Köttbullecaféet i Bazar Alliance, men så var det dessvärre inte. Jag minns i själva verket inte alls hur vi kom i kontakt med varandra. Men Carl och Kristina bodde i alla fall en trappa upp i Victoria Hallen, det som idag heter Victoriapassagen. De hyrde en förhållandevis stor, men omodern och schabbig lägenhet, vilket två unga studenter kunde göra för en billig penning ännu så sent som i mitten av 1980-talet. Det var i stort sett mitt i stan. Men innerstan var full av billiga, omoderna lägenheter. Victoria Hallen gick från Vallgatan till Magasinsgatan och den senare var en bakgata, helt utan butiker, till skillnad från idag. Göteborgs innerstad var över huvud taget någonting helt annat än vad den är idag. Åtminstone den del som vi skulle engagera oss i, det som kallades City Syd. Vi råkade, eller rättare sagt jag råkade nämligen få nys om planerna som var inledningen till hela den omvandling som skulle följa. En grupp starka fastighetsbolag var inblandade, bland annat Wallenstam, och planerna var att bland annat riva Bazar Alliance. Kommunen var helt ned på noterna.
En gång när jag var inne på Antikhallarna, vid Västra Hamnagatan, fick jag syn på ett informationsblad från en fastighetsägare till en hyresgäst. Där beskrevs den strategiska omvandlingen av City Syd i några snabba meningar. Utifrån detta gick jag upp till kommunen för att leta efter kommunala dokument om planerna, och jag hittade ganska mycket. Allting var okänt för vanliga göteborgarna. Tidningarna hade inte skrivit någonting. Nämnas bör kanske att detta var under den period jag jobbade som frilansjournalist.
Ungefär två veckor senare satt vi och drack te och kaffe och åt kex i Carls och Kristinas alldeles för stora lägenhet. De hade knappt möbler att fylla ett av rummen. I sovrummet låg två skumgummimadrasser som användes som sängar. Lägenheten hade gamla spegeldörrar och högt i tak. Från de stora fönstren drog det så att ljuslågorna på stearinljusen fladdrade. Förutom jag, Carl och Kristina var ytterligare tre personer med den kvällen. Det var tre studenter från Konstindustriskolan. Tyvärr minns jag inte deras namn och jag minns inte heller hur vi kom i kontakt med dem. Möjligen hade de ringt till mig efter min första artikel i Göteborgs Posten. (Artikeln finns på sid 53 i min bok Kulturarvet och makten).
Artikeln handlade alltså om Wallenstams och andra fastighetsägares planer på att riva Bazar Alliance, riva det intilliggande Katz-huset och göra om Viktoria Hallen. Hela denna del av Göteborgs innerstad skulle saneras, renoveras och göras mer attraktiv. Allt för att locka till sig mer välbeställda hyresgäster och mer dragningskraftiga butiker i syfte, naturligtvis, att höja hyrorna, gärna rejält. Detta var totalt okänt för göteborgarna innan jag skrev om det i Göteborgs Posten. Jag hade ramlat på hela projektet av en slump.
Men det var inte min artikel vi satt och diskuterade den där kvällen hemma hos Carl och Kristina. Jag hade en idé om att bilda en förening. Det var Carls förslag att kalla föreningen för Levande Centrum. Den här delen av Göteborgs innerstad var lite av en bakgård till butiksstråken i östra delen. Här fanns många udda butiker och billiga hyreslägenheter. Längs Vallgatan fanns nästan inga affärer alls och den var i stort sett alltid folktom. Genom att använda namnet Levande Centrum kunde vi hänvisa till att vi också, liksom fastighetsägarna, ville ha en levande stadsdel, men vill ville att förändringarna skulle ske på stadsdelens egna villkor och vi ville absolut inte ha några rivningar. Vårt främsta mål skulle vara att bevara Bazar Alliance, Katz-huset och Viktoria Hallen. Ungefär så blev också föreningen uppbyggd. Kvällen hemma hos Carl och Kristina slutade med att vi beslöt att bilda föreningen och att jag, Carl och Kristina skulle utgöra interimsstyrelsen tills första föreningsmötet kunde hållas. Efter några kvällars lyckade flygbladsutdelningar kunde vi hålla vårt första föreningsmöte på 7ans ölhall på Södra Larmgatan. Efter ett halvår hade föreningen över hundra medlemmar och en mycket aktiv styrelse. Föreningen genomförde demonstrationer, torgmöten och flygbladsutdelningar. Vi arrangerade gatuteater och hade en massa andra aktiviteter. Tyvärr lyckades vi inte rädda Bazar Alliance och Katz-huset. Byggnaderna revs utan förvarning tidigt en midsommardags morgon. Men vi räddade Victoria Hallen, och när jag flyttade från stan 1987 var föreningen fortfarande full av liv."
(Ur boken Lugna dagar i Sundsvall)
Ett kafé i Bazar Alliance.
Rivning av Bazar Alliance och Katz-huset 1985.
Tidigare Victoria Hallen har nu döpts om till Victoriapassagen.
Ett hus vid Vallgatan.
