Klassiskt eller modernt – lika dåliga val för Sundsvalls arkitektur

Den svenska arkitekturdebatten bjuder ibland på överraskningar. Kommunalrådet i Göteborg, Johannes Hulter (S), sade i en TV-intervju att Haga borde vara ett ideal för den nya arkitekturen.

Haga är en 1800-talsstadsdel i centrala Göteborg som socialdemokraterna ville riva på 1970-talet. S förde då en stenhård politik som gick ut på att alla gamla trähusområden i Göteborg skulle jämnas med marken. Så skedde också med Olskroken, Annedal och Landala. Men i Haga var motståndet mot en rivning så omfattande att S aldrig lyckades driva igenom sina planer. Haga genomgick istället en varsam renovering. Nu framställer alltså kommunalrådet från rivningspartiet framför andra att Haga är ett ideal för arkitekturen. Det är historiens ironi.

En del skribenter i diskussionen i Sverige tycker att politiker inte ska lägga sig i vilken arkitektur som ska uppföras, det ska lämnas åt experter. Jag kan till viss del hålla med. Kommunens politiker ska inte köra över sina stadsarkitekter. Det leder i längden inte till något bra. Men politiker kan skapa förutsättningar för att god arkitektur byggs. Till exempel genom att besluta om att arkitekttävlingar ska genomföras när nya hus i viktiga lägen ska uppföras. Arkitekttävlingar är ett bra instrument för att höja kvalitén på arkitekturen. Våra fina universitetsbyggnader vid Åkroken kom till genom en arkitekttävling. Politikerna ska hålla sig till politiken, inte gå in på tjänstemännens områden.

Utvecklingen i Sundsvall går väl inte precis i rätt riktning. Skönhetsrådet är på väg att läggas ner. Hotellbygget på Norrmalm borde ha föregåtts av en arkitekttävling. Den nya stadsdelen Norra kajen är arkitektoniskt sett inte upplyftande.

Arkitektupproret skulle hävda att husen på Norra kajen är byggda i modern stil. Det pågår en intressant debatt om hus ska byggas i modern stil eller klassisk. Arkitektupproret är kända förespråkare för den klassiska stilen. Vad är då klassisk stil? Jo, enligt en grov definition är allt som byggdes före 1930 klassisk stil och allt som byggde därefter modern stil. Vattendelaren är funktionalismens genombrott som skedde med Stockholmsutställningen 1930. Men den här definitionen är långt ifrån invändningsfri. Vi har till exempel en period i Sverige under 1945 till 1965 då man bröt med funktionalismen och modernismen och återigen till viss del inspirerades av den äldre arkitekturen. Många vackra byggnader ritades under den här perioden, till exempel Hovrätten vid Bünsowska tjärn och posthuset vid Köpmangatan (som man dock måste gå in i för att förstå dess storhet).

Inte heller klassisk stil är ett solklart begrepp. Vid den starka urbaniseringen under 1800-talets senare del förekom i de större svenska städerna ett massbyggande som inte var av det allra högsta kvalitet. Ofta byggde man i nyrenässans med ornamentik hämtade ur postorderkataloger från Tyskland. Arkitekturen var ganska enformig och när den spreds ut över långa, mörka gator var intrycket kanske inte så positivt.

Lyckligtvis byggdes Sundsvalls Stenstad under en period när man började gå ifrån den här enahanda arkitekturen och nya influenser gjorde sitt intåg. Stenstaden blev därmed mycket varierad och hämtade det bästa ur 1800-talets stilarkitektur. Dessutom hade en del av de rika grosshandlarna råd att bygga i äkta material, som granit, sandsten och kalksten.

Frågan är om det är 1800-talets ganska enahanda stilarkitektur vi vill ha tillbaka. Stilarkitekturen kritiserades redan i slutet av 1800-talet för att den var oäkta, överdekorerad och utan originalitet. Om man tittar på det som byggts i så kallad klassisk stil i Sverige under senare så är det just stilarkitekturen man hämtat inspiration ifrån. Det kan onekligen bli ganska originellt att mitt ibland modern 1980-talsarkitektur sätta upp ett nytt hus i 1800-talsstil. Men frågan är om det håller i längden. Ett nytt hus i 1800-talsstil kan till exempel aldrig hålla den detaljkvalité som stilen kräver eftersom byggandet idag inte längre är hantverksmässigt. Man måste komma ihåg att på en byggarbetsplats på 1800-talet vimlade det av olika hantverkare; snickare, timmermän, målare, stenhuggare, murare, plåtslagare och så vidare.

För Sundsvalls del är den så kallade klassiska stilen inget alternativ. Vi har Stenstan. Vi behöver inget nytt Stenstan. Men kvalitén på den arkitektur som uppförts i vår stad under senare tid är alldeles för låg. Något måste göras. Då och då dyker Liliums förslag till byggnad på Stora torget upp i spalterna. Detta förslag är ingenting mindre än en katastrof. Det liknar en skolåda som någon ritat valvbågar på. Det är just den typen av dålig arkitektur vi måste undvika.

Helt nyligen har Lilium ändrat sig och vill bygga norr om ett av magasinshusen istället. Men hur ska huset se ut? Läget kräver en arkitekttävling. 400-årsjubiléet nästa år skulle kunna bli startskottet för ett lyft för Sundsvallsarkitekturen. Vi skulle kunna ta fram det bästa från våra 400 år och utifrån det höja ribban för den kommande arkitekturen.

Peter Sundborg, före detta byggnadsantikvarie

Sundsvalls tidning (2023-07-15)